Ande:

  1. 1. = andedrägt (jfr detta ord och Andetag): anima; spiritus; draga a. spirare, respirare; hemta a-n spiritum ducere, colligere, recipere, revocare; utan att hemta a-n uno (et continuo) spiritu; sine intermissione; hålla a-n spiritum continere, sustinere, comprimere, cohibere; betaga ngn a-n exanimare; spiritum alcjs intercludere; ngn mister a-n spiritus intercluditur alicui; uppgifva a-n animam efflare (C.), effundere (Vg.); exspirare; allt hvad lif och ande har quidquid vivit et spirat.
  2. 2. ande = lifsande, fysiskt lif: spiritus (dum memor ipse mei, dum s. hos regit artus, Vg.); anima; spiritum auferre alicui; animam ponere, reddere, Vg.
  3. 3. andligt väsende:
    1. a. i allm.: anima (ingenii egregia facinora, sicut anima, immortalia sunt, Sa.); animus (immortalitas, aeternitas animi; animi discessus a corpore; a. vacans corpore); mens (Deus est mens soluta quaedam et libera, eademque ex natura est humana mens, C.); spiritus (divinus, caelestis).
    2. b. ande i motsats till natur: animus; ingenium (ingenii praeclara facinora, Sa.); andens verld, se Verld.
    3. c. skyddsande genius; lar; (daemon).
    4. d. en aflidens ande: manes; (umbra, larva); anima; frammana, besvärja a-ar animas, manes excitare, elicere; manes ciere.
  4. 4. ett andligt väsendes förmåga, kraft, rigtning:
    1. a. med afseende på tänkande l. fantasi: spiritus (i bildliga användningar af ordets ursprungliga betydelse, t. ex. ingentis spiritus vir en högt flygande ande, L.; spiritus et vis non inest in comoedia, Hor.; oratio spiritus plena (flägt l. ande, Qu.); mens (mens est princeps animi pars, qua sapimus; magna mens); ingenium (magna vis i-i en mäktig ande; store andar magna ingenia, magni viri; han har ärft sin faders a. paterni ingenii heres); profetisk ande vis l. facultas divinandi; divinatio; divinitas (L.); som har en profetisk ande divinus; divino spiritu afflatus, instinctus (C.); poetisk ande poeticus spiritus (Qu.; spiritus – Grajae – Camenae, Hor.; poeta bonus nemo exsistere potest sine quodam afflatu divini furoris, C.); se i andanom mente augurari; praevidere alqd (videor mihi videre populum a senatu dijunctum et omnia multitudinis arbitrio agi, C.).
    2. b. = lynne, smak, karakter:
      1. α. en enskild menniskas: animus, med afseende på personlighet, tänkesätt, sinnelag; en hög, stor, orolig a. magnus, excelsus, inquietus animus; ädel a. liberalis, honestus animus; ingenium, mera med afseende på böjelse och medfödd sinnesart, dock äfven med attribut af specielt moralisk betydelse: lumen probi ingenii – en ädel a. – elucet in ejus libris; voluntas, judicium (= smak); mos (= lynne, egendomlighet; taladt i Caesars ande Caesaris more, ad Caesaris similitudinem scriptum; han återgifver Horatii ord, men icke anden verba Horatii exprimit, vim ingenii non assequitur); mores = ande i sedlig mening; anden af ngns verksamhet artes, ratio (quibus l. qua utitur alqs); – en slafvisk ande servile ingenium; parti-ande factionum studium; förstörelseande perdendi omnia pereundique libido.
      2. β. en skrifts a. (andemening, syftning): mens; sententia; voluntas; vis legis, scripti (legum verba perscrutari, vim ipsam negligere); intränga i diktens ande vim carminis perspicere.
      3. γ. ett språks a. natura (cujusque) sermonis.
      4. δ. en tids, ett samhälles ande: mos (Lacedaemoniorum m. inflammatus erat vincendi cupiditate); mores; god, dålig a. boni, mali l. corrupti mores; fädrens ande mores l. mos majorum; tidens (förderfvade) a. mores seculi; labes horum, illorum temporum.
  1. (Kommentera) Kommentera
 Ordboken drivs helt ideellt. Donera valfri summa med Payson!