Fälla, v. tr.:

  1. I. i eg. men.:
    1. 1. slå till marken:
      1. a. i allm.: sternere (muros ariete), prosternere (arborem; corpora humi); dejicere; caedere (arborem), succidere (aliquem; arborem); subvertere, evertere, supplantare alqm (sätta fot under ngn, slå benen undan ngn); fundere (humi); eruere (quercum securi, Vg.).
      2. b. = nedhugga, nedskjuta: caedere, occidere, obtruncare, trucidare alqm; figere (feram).
    2. 2. = låta falla:
      1. a. i allm.: demittere (caput, oculos, vultum – f. hufvudet, blicken); submittere (f., sänka för ngn, t. ex. summittere fasces alicui; oculos; vultum); dejicere, projicere (vultum, oculos, poet.); f. lansen hastam projicere, protendere; med fäld lans rusa mot ngn infesto spiculo petere alqm; f. tårar lacrimas fundere, effundere; f. ankar ancoram jacere.
      2. b. fälla ss. en naturlig process: f. tänder dentes amittere (mutare); f. sina löf folia amittunt (substernunt sibi), foliis spoliantur arbores; folia decidunt, cadunt de arboribus (folia in silvis pronos mutantur in annos, prima cadunt –, Hor.); f. sina fjädrar plumas amittere, plumis spoliari, nudari; f. sina horn cornua amittere, (excutere).
    3. 3. i kemisk men.: facere, ut alqd subsidat ad imum; deprimere; fällas = subsidere.
  2. II. i oeg. men.:
    1. 1. om personliga objekt: damnare, condemnare (sakfälla, förklara skyldig); f. till böter multare; opprimere, convincere, frangere (= beslå, öfverbevisa).
    2. 2. om abstr. objekt:
      1. a. fälla yttrande, hotelser, böner: jacere (verbum, minas); jactare (alqd, multa in alqm); mittere (nescit vox missa reverti); fundere preces, precari, deprecari (f. bön, förbön) pro alqo.
      2. b. f. dom, utslag: judicare; sententiam pronuntiare, dicere, ferre (det sista om den enskilde domarens votum); domen är fäld dicta, pronuntiata sententia est (jfr Utslag).
      3. c. f. modet: animum demittere; deficere (animo); (animo) frangi; animum cadere pati.
  1. (Kommentera) Kommentera
 Ordboken drivs helt ideellt. Donera valfri summa med Payson!