Fäktning:

  1. 1. = fäktande, att fäkta: dimicatio, armorum usus; öfva sig i f. armis exerceri.
  2. 2. = drabbning, träffning: pugna (equestris rytterifäktning); proelium; certamen; congressus (hostium); efter en kort f. brevi proelio facto.
  1. (Kommentera) Kommentera
 Ordboken drivs helt ideellt. Donera valfri summa med Payson!