Flyga:

  1. 1. eg. om vingade varelser: volare (per āera vehi, poet.); f. högt alte, sublime volare; f. bort avolare; f. förbi praetervolare; f. före praevolare, antevolare; f. ned devolare; f. hit och dit volitare (passim ac libere), (C. de Or. II. § 23); f. upp evolare (exterritum), in āera se tollere pennis; lära att f. discere primos nisus in āere.
  2. 2. om ting, som föras i luften af vinden l. annan kraft: volare; ferri per āera; pluma, sagitta volat; faces et saxa volant (Vg.); fanan, manteln f-r vento agitatur.
  3. 3. i allm. om hastig rörelse i rummet (syn. fara, rusa): volare; (om döda ting) ferri (incitato cursu); skeppet f-r navis volat, fugit ocior sagittā (Vg. Aen. V. 219. 243); volare, non iter facere (flyga och ej färdas, C.); f. till ngn, till ett ställe advolare (Romam, ad equites consul); f. på (fara på) ngn involare in alqm; f. fram till ngn l. till ett ställe provolare ad alqm, alqo; f. i famnen på ngn volare, ruere in amplexum alicujus; f. upp från sin plats consternari e sede sua; f. i flintor dirumpi; displodi.
  4. 4. om andra subjekt, ss. ögon, tankar, rykte, personers verksamhet m. m.: volare, volitare; blickarne f. omkring, öfver en rymd oculi perlustrant, lustrant omnia; oculis lustrare, percurrere (låta sina blickar f. öfver); hans tankar f. hit och dit distrahitur in cogitando animus; animum nunc huc celerem, nunc dividit illuc; partes animum versabat in omnes; in curas animo diducitur omnes (Vg. Aen. IV. 285. 630; V. 720; jfr VIII. 20); animo lustrat omnia; ryktet f-r fama volat (Vg.); åren f. volat aetas (C.); labuntur anni (fugaces); f. högt, i allm.: alte volare; alte spectare (C. Tusc. I. § 82); hans tal flög så högt sic evolavit oratio (C. de Or. I. § 161); i stil och uttryck: assurgere (Qu. X. 1. 22); se erigere et addere majorem orationi sonum (C. de Or. II. § 54); = stiga till rang och värdigheter evehi, emergere ad summas opes (Lucr.), ad honores, ad dignitatem; f. högre än vingarne bära (altius quam pro viribus evolare); rem temptare, quam vires ferre recusent (Hor. Ep. II. 1. 259); non in propria pelle sistere (Hor.); den som vill må i luften flyga: mina vingar gå ej så högt alte spectet, qui volet: me alarum infirmitas humi detinet; den som högst vill flyga, faller tyngst ned graviore casu decidunt celsae turres (Hor.).
  1. (Kommentera) Kommentera
Ordboken drivs helt ideellt. Donera valfri summa med Payson!