Fiende:
- a. = landsfiende (quicum bellum
geras): perduellis (gammaldags ord), hostis
(eg. = främling – gäst, C. de Off. I. cap.
XII); (inimicus – Helvetii pop. Romani i-i,
Cs.); liks. fienden brukas ock hostis i sing.
kollektivt (Tarquiniensis, novus hostis,
Romanos fudit, L.); komma ss. f. hostem
venire, hostili animo, infesto agmine
venire; slå, förjaga f-n hostem fundere,
pellere; falla i f-ns händer in hostium manus
venire; förklara ngn för f. hostem
judicare alqm; behandla ss. f. pro hoste habere,
in hostium numero habere (= nedhugga)
alqm; f. på lif och död capitalis hostis;
blifva f. alienari ab alqo; aftal med f.
pactiones hostiles (C.).
- b. enskild fiende till
person: inimicus; oegentl. också hostis; ngns
fiende l. f. till ngn inimicus, (iniquus)
alicui, alicujus; ngns värste f. inimicissimus
alicui l. alicujus; bitter f. acerbus
inimicus, mots. dulcis amicus (C.); vara l.
blifva f-r inimicitiae sunt, ortae sunt,
simultas est, orta est inter eos; oderunt
inter se; simultatem exercent inter se
(lefva som f-r med hvarandra); göra ngn
till sin f. inimicitias alicujus suscipere,
alqm a se alienare, abalienare.
- c.
fiende till en sak: inimicus (veritatis cultores,
fraudis inimici, C. de Off. I. § 109);
aversus, alienus a re (aversus a Musis f. till
vetenskap och vitterhet; f. till reformer a
novis rebus – quamvis salutares sint –
alienus, aversus); f. till arbete laboris fugiens,
vara f. till – äfven: abhorrere a re (a
jurgiis till gräl); odisse (persicos – apparatus).
|
|
|
|
Kommentera