Dundra:
- 1. om döda ljud, enkannerligen
af åskan (åskans gud) l. af ting, som falla
tungt: tonare (tonat caelum, Juppiter),
intonare (eg. d. mot ngn, öfver ngns
hufvud); crepitare (arma c-ant); edere
fragorem, sonitum, strepitum; d. omkring ngn
circumtonare alqm; d. ut (till slut)
detonare.
- 2. i ord d.: (tonare: Pericles a
poētis tonare, fulgere, Graeciam miscere
dictus est, C.); clamare, declamare;
furere et bacchari (C.); tragoedias agere,
excitare; d. mot ngn, mot ngt increpare
alqm, alqd (vitia, socordiam alicujus o. d.);
declamare contra alqm; verbis insectari,
insequi, incessere, acriter l. ardenter
reprehendere; (verborum fulminibus petere
ljunga emot; in vitiis reprehendendis non
loqui, sed fulgurare et tonare – blixtra
och dundra).
Kommentera