II. Dum:
- I. om personer:
- 1. = af
naturen d., inskränkt: tardus, hebes; tardi
ingenii; brutus [d. som ett djur, ett fä;
stipes, truncus, lapis hos Com. = (dum som)
en stock, ett träbeläte, en sten]; fatuus;
stupidus; bardus.
- 2. = dåraktig, tanklös:
stultus; stolidus; insipiens; excors; socors
(vårdslös); ineptus (narraktig); han var nog
d. att begära, att tro – tantā fuit stultitiā,
ut peteret, crederet –, stultissime petivit
et cet.; jag är ej så d. att tänka – non is
sum, qui sentiam; var nu icke d. sapere
aude (Hor.); noli stultus, ineptus esse!;
det var d-t af dig stulte fecisti; det var
d-t af honom att neka stulte fecit, quod
negavit l. qui negaverit.
- 3. sällan =
insigtslös, okunnig, oskicklig: ignarus,
imperitus; på det området är han ej d. ejus
quidem generis haud ignarus, haud
imperitus est; in illo genere nonnihil sapit.
- II. om saker:
- a. = oförståndig, narraktig:
stultus (amor sui, Hor.); ineptus
(narraktig, taktlös).
- b. i hvardagsspråk =
oäfven, galen: absurdus; incommodus; det vore
ej så d-t – haud incommodum est, erat
(ista possidere); vellem hoc esset
laborare (det vore ej så d-t, om detta vore att
arbeta).
|
|
|
|
Kommentera