Dricka, v.: bibere (i allm. absolut och om ämnet – ej kärlet – ss. objekt – vinum, aquam; äfven om döda subjekt: jorden d-r vatten terra bibit, imbibit aquam); potare (i prosa regelmessigt absolut = hålla dryckeslag); potionem sumere, adhibere (d. i mots. till icke d., eller med qvantitativ bestämning); dricka = d. af l. tömma ett kärl bibere de poculo l. poculum, ducere, haurire [faece tenus siccare poculum; (pleno) se (auro) proluere, Hor., Vg.]; – d. ut (ämnet) ebibere; (kärlet) exhaurire; de drucko i dagar tre tres dies potabant; han hvarken äter eller d-r nec cibum nec potionem adhibet l. sumit; han glömmer att äta och d. cibi ac potionis immemor est; man bör äta och d. så mycket, att krafterna deraf stärkas tantum cibi ac potionis (sumendum) adhibendum, ut reficiantur vires, (non obruantur); han äter och d-r mycket vini et cibi est capacissimus; man äter och d-r godt hos honom lectis et cibis et potionibus accipit convivas, apud eum accipiuntur convivae; d. ngn till propinare alicui; poculo invitare, provocare alqm; jag d-r dig till bene te (salvere jubeo); gifva ngn att d. bibere dare (Cato), ministrare (C.) alicui; potum, ad aquam ducere, appellere pecudes; d. sig full se inebriare; vino se obruere; ebrium fieri; d. upp ebibere; potando consumere; han d-r gerna vino deditus est, indulget; d. om med ngn circumpotare, compotare, potare cum alqo; d. i kapp med ngn vino certare cum alqo; oeg. (i bondspråket) d. förargelse, förtret molestias haurire, exhaurire.
Kommentera
|