Böra:

  1. 1. debere (företrädesvis om rent sedlig förbindelse); aequum, par est (det är billigt, skäligt); oportet (i allm., och särsk. om det som klokhet bjuder l. det hvartill man af sannolikhetsskäl kan sluta – en logisk nödvändighet); decet (det höfves); andra sätt att uttrycka bör (borde) äro gerundivum, en possessiv genitiv med en infinitiv ss. subjekt och (borde, skulle) med imperf. konj.: du bör (borde, hade bort) lyda din far patri obedire debes (debebas, debuisti; aequum est filium ex patris more vivere; mansum oportuit, Ter. Haut. 200. 203); mendacem memorem esse oportet (i. e. klokheten bjuder honom att –); quod agas, pro viribus agere decet; par est primum ipsum bonum esse virum, tum similem quaerere amicum; adolescentis est (en yngling bör) majores natu revereri; imitandi sunt majores, sed vitia non sunt imitanda (C.); pateretur, diceret (han borde hafva fördragit det, han borde hafva sagt, Ter. Haut. l. c.).
  2. 2. i gammaldags språk:
    1. a. = tillkomma: deberi (gifva den skatt, som skatt bör vectigal pendĕre, cui debetur vectigal).
    2. b. böra sig i uttrycket som sig bör: ut par est, ut convenit, quemadmodum oportet esse l. fieri; ut decet.
  1. (Kommentera) Kommentera
 Ordboken drivs helt ideellt. Donera valfri summa med Payson!