Öfvergång:

1. 1. i lokal men.: transitus, transgressus (vid ö-n af bergen in transitu montium); trajectio, transmissio (fluminis).
2. 2. oeg.:
   1. a. ö. till ngn l. ngt i allm.: transitus; translatio (öfverflyttning – pecuniarum a justis dominis ad alienos, C.); mutatio (förändring); ö. till annat ämne ad aliam rem transitus l. transgressio; ö. till annat lefnadssätt transitus ad aliam vitam (cursus ad Deos, C. de Am. 14); vitae commutatio; vita commutata (skedd ö. till –).
   2. b. = kapitulation; affall: deditio; defectio.
   3. c. = slut: finis; exitus; det har en ö. aliquando res finem habebit.

1. Kommentera

• ...
• öfverflödighet
• öfverflödigt
• öfverflödslag
• öfverföra
• öfverförd
• öfvergifva
• öfvergifven
• öfvergå
• öfvergående
• öfvergång
• öfvergångsformel
• öfvergångstills…
• öfverhalning
• öfverhand
• öfverhandtagande
• öfverhet
• öfverhopa
• öfverhoppa
• öfverhufvud
• ...