Öde, adj.: vastus; desertus (v. et desertus ager, L. III. 6); solus (poet.), desolatus; vacuus (folktom; oupptagen, herrelös; qui quondam in vacua venerunt, C.); jorden var öde och tom terra erat vasta et vacua; en öde del af staden pars urbis deserta; staden är som öde urbs cultoribus l. hominibus vacua esse videtur (dicas urbem desertam esse); allt är öde omnia deserta sunt (L. l. c.), vastitas omnia tenet; summa solitudo est; ligga öde vastum, desertum esse; situ, incultu horrere; lemna öde deserere; lägga öde se Ödelägga.
Kommentera
|