Öde, n.:
- 1. ss. makt: fatum (oföränderligt,
all ting från evighet bestämmande ö.); fortuna
(det nyckfulla ö-t); fors, casus (slumpen,
tillfällighet; f. domina campi – i. e.
comitiorum –; habet mortalia casus, Luc.); det
blinda ö-t caeca vis necessitatis; ö-t är
blindt fortuna caeca est; gynnas af ö-t
fortunam secundam, fautricem habere;
det är ö-ts vilja fatum (fas) est; om ö-t
så skulle foga si fors ita tulerit –; ö-ts
lagar vis necessitatis; ö-t förföljer ngn
fortunā adversā utitur aliquis.
- 2. ngns
öde, ställning, lott: (fatum); fortuna; sors;
condicio; det var hans öde att falla i
striden fatum ei erat in proelio cadere (C.);
ett hårdt öde fortuna adversa; vara nöjd
med sitt öde sorte sua contentum esse;
menniskornas, mensklighetens öde sors,
condicio humana; menniskornas olika ö-n
humanarum sortium varietas, humanae
condicionis dissimilitudo.
- 3. = händelse,
skickelse: casus; eventus; res; skiftande ö-n
varii casus (post varios casus, per tot
discrimina rerum, Vg.).
Kommentera