Utomordentlig:

  1. 1. faktiskt u., utom den lagliga ordningen: extraordinarius; qui est extra ordinem (munus; legatus).
  2. 2. till art och grad: singularis; exquisitus (e. doctrina, s. industria, C. Brut. § 22); inusitatus; mirus; novus; egregius; eximius; u. tapperhet singularis fortitudo; u. företeelse res nova; u. skicklighet mira sollertia.
  1. (Kommentera) Kommentera
 Ordboken drivs helt ideellt. Donera valfri summa med Payson!