Tu (eg. neutr. af Två): duo; de tu blifva ett ex duobus unus efficitur; på tu man hand solus cum solo; i tu in duas partes; i sammansättningar uttryckes i tu med dis, ss. dissecare, dirimere; vara i tu ruptum, lacerum esse; gå i tu rumpi, frangi, solvi; taga i tu dirimere; dela midt i tu medium dividere, dirimere; – taga i tu med ngn rationem poscere ab alqo; expostulare cum alqo; objurgare, increpare alqm; taga i tu med ett arbete ad opus aggredi, accedere; derom är, kan blifva tu tal de ea re ambigitur, dubitatur, non constat, dissentiunt homines.
Kommentera
|