Trösta:
- 1. intr.: t. på ngt fidere,
confidere alqa re; en stark ej t-e på sin makt ne
quis, quamvis valeat viribus, confidentiā
efferatur.
- 2. tr.: consolari (äfven: söka
trösta, L. I. 58. 9) alqm; solatium
praebere, dare alicui; (solatio, verbis, operā)
levare, lenire, mitigare dolorem alicujus,
alqm confirmare, erigere, recreare; t. ngn
i hans sorg consolari dolorem alicujus; t.
ngn för ngt consolari alqm de re,
consolari rem (brevitatem vitae gloria c-tur,
C.; cladem, L.); t. för en förlust damnum
consolari; desiderium rei explere (L. I.
9. 15); t. med ngt consolari alqa re,
solatio alqo; det t-r mig, att – hoc mihi
solatio est, hac re (hac spe, hoc solatio) me
consolor, quod (diutius in hoc desiderio
esse non potero); låta t. sig solatium
admittere, audire.