Stöta:

  1. I. intr.:
    1. 1. absolut: ferire; percutere; vagnen s-er succutitur, recellit currus.
    2. 2. s. emot: offendere alqd; incidere, incurrere in alqd; adhaerescere.
    3. 3. s. från land: navem deducere, solvere.
    4. 4. s. i:
      1. a. i marken: terram pulsare, pellere.
      2. b. s. i basun, horn: cornu, tubā canere, insonare; signum dare.
      3. c. s. i grått, gult: subcanum, subflavum esse.
    5. 5. s. i hop: collidi; concurrere; om personer: inter se convenire; härarne s-te i hop conflixerunt, concurrerunt, congressi sunt.
    6. 6. s. intill: attingere alqd; finitimum esse alicui (jfr Gränsa).
    7. 7. s. på:
      1. a. eg.: offendere (scopulum; alqm o. = oförvarandes råka); incidere, incurrere in alqm, alqd; s. på grund vadis illidi; ad scopulum offendere, adhaerescere; in vadis haerere; s. på patrull voluntatem alicujus (verbo inconsultius jactato) offendere.
      2. b. s. på ngn = påminna ngn: leviter impellere (C. Clu. 71); monere, commonere alqm ut faciat alqd.
      3. c. s. på ngt (= närma sig till –): non multum abesse, distare, abhorrere a re; (parcus ob heredis curam nimiumque severus assidet insano, Hor.); ad alicujus similitudinem proxime accedere; redolere alqd (doctrinam r-t exercitationemque paene puerilem, C. de Or. II. 109).
    8. 8. s. samman:
      1. a. se Stöta i hop.
      2. b. om händelser: concurrere.
    9. 9. s. till:
      1. a. impellere, offendere alqm, alqd; incurrere in alqm.
      2. b. = s. intill, se detta.
      3. c. = komma till: accedere (C. Tusc. IV. § 40; febrim accessisse sensit, N. Att. c. 21).
      4. d. = förena sig med ngn under en färd l. ett tåg: (socium) se addere, adjungere alicui; conjungere se cum alqo; s. till med hjelptrupper, bidrag auxilia adducere, adjumenta afferre; conferre.
    10. 10. s. ut (från land): navem deducere, solvere; e portu exire.
  2. II. tr.:
    1. 1. eg.:
      1. a. syn. med slå, träffa: ferire; percutere; tundere (bösta, dunka); pulsare; s. ngn för bröstet, i sidan pectus alicujus percutere, latus fodere; s. af extundere; (frangere); s. efter ngn ferro petere alqm; s. igenom ngn transfigere, transfodere alqm.
      2. b. syn. med skuffa (kasta), fösa: trudere, pellere); s. bort, ut ejicere; extrudere; expellere; exterminare; s. ifrån sig rejicere, repudiare, repellere, aspernari (oblata); s. ned dejicere; vanl. = obtruncare; s. om kull impellere; evertere, subvertere; dejicere; s. ngn från tronen regno pellere, ejicere, exuere alqm.
      3. c. syn. med drifva: impingere (terrae baculum, hastam); s. svärdet i ngn ferro transfigere alqm; ferrum transadigere alqm (costas alicujus); s. svärdet i skidan vaginā ensem condere; s. fram ett ljud sonum edere; s. upp dörren januam effringere.
      4. d. s., s. sönder = medels stötning krossa: tundere, contundere.
      5. e. syn. med skaka: quatere; concutere.
    2. 2. oeg.: s. ngn, s. ngn för hufvudet: offendere alqm, alicujus animum l. voluntatem; alicui displicere; animum alicujus a se abalienare; blifva stött på ngn subirasci, leviter succensere alicui; blifva stött öfver ngt offendi re; aegre ferre alqd; alqd in contumeliam sui accipere (C.); det s-r ögat oculum offendit, laedit; ab oculorum approbatione abhorret; s. ngns smak, takt (severe judicanti) non probari.
  1. (Kommentera) Kommentera
Ordboken drivs helt ideellt. Donera valfri summa med Payson!