Binda:
- 1. i eg. mening: ligare, vincire,
nectere, stringere; särsk.:
- a. = binda (med
band fästa) vid ngt: ligare, alligare,
deligare, annectere ad alqd (ad palum),
copulare; b. upp t. ex. håret, vinrankor
religare (comas nodo), substringere; vitem
subligare, palis, ad palum alligare; caput
equi loro substringere (jfr Uppbinda,
Underbinda); b. händerna bak på ryggen manus
(post tergum) restringere, religare,
revincire; b. på ngn illigare (jugum
juvencis); innectere; b. en hund canem alligare
(Phaedr. III. 7. 18).
- b. b. tillsammans
till ett helt: colligare (crines nodo, in
nodum cogere); nectere (flores, serta;
retia; nexae philyrā coronae); b. kärfvar
mergites colligare; constringere,
componere; b. en bok codicem conglutinare.
- c. b. om, för: vincire (ombinda, vira;
vittis, lauro); redimire; b. för ögonen på ngn
oculos obligare; – vulnus alligare, obligare;
ligare (Ov.); jfr Linda, Förbinda.
- d. om
lefvande föremål (= slå i band, bojor):
vincire (facinus est v-re civem Romanum;
nervo, compedibus, catenā); constringere
(et vincire, C.); colligare (i, lictor,
colliga manus); canem alligare (se a).
- 2.
i oeg. men.:
- a. om personer ss. objekt: b. ngn
vid, med ett löfte l. d.: devincire alqm
jurejurando; obstringere alqm foedere,
lege; astringere fidem alicujus (legibus
vincire cives); göromål b. ngn distringunt
alqm; fruktan b-r ngns tunga constringit;
vara bindande för ngn tenere alqm (quod
plebs tributim scivit, populum tenet);
oftast i pass.: vara bunden af ett löfte, en
ed, en lag teneri promissis, jurejurando,
lege; obstrictum, obligatum esse alqa re
(fide data af sitt ord); vara b-n vid ett
visst versmått certa quadam numerorum
moderatione et pedum astrictum esse;
ad certam pedum necessitatem alligatum
esse; b. händerna på ngn coercere alqm,
impedire alqm (ne libere agere possit).
- b. binda, foga ord i versmått l. rytm:
vincire, devincire (verba numeris);
concludere, includere verba versu; bunden
stil oratio numeris vincta l. astricta (mots.
soluta).
|
|
|
|
Kommentera