Strida:
- 1. i allm.: contendere; certare;
ambigere; s. om ngt certare, litigare (=
tvista, processa) de re; s. för ngt pro alqa
re contendere, laborare, propugnare
(fortitudo virtus est, quae p-at pro
aequitate, C.); s. med ngn contendere, certare,
litigare cum alqo; s. mot – obsistere,
resistere; s. mot (begäret cupiditati)
resistere, reluctari; begäret s-r med förnuftet
hos honom (i hans bröst) (in animo secum
discordi) huc ratio trahit, illuc cupiditas
(distrahitur diversis, contrariis studiis
animus).
- 2. s. med ord: verbis
contendere, concertare; ambigere; litigare;
disceptare (utbyta skäl; resonnera); altercari
(ordvexla; bildl.: altercante libidinibus
tremis ossa pavore, Hor. Sat. II. 7. 57; jfr
1); rixari (= träta, gräla); jag vill ej s.
derom haud ambigam; (non luctabor
tecum amplius); jfr Tvista.
- 3. s. med
lemmar l. vapen: pugnare (eg. pugnis, sedan
i allm.: unguibus et pugnis, dein fustibus
atque ita porro pugnabant armis, quae
post fabricaverat usus, Hor. Sat. I. 3.
101 ff.); (armis) certare, contendere; s.
med förbittring summā irā, atrociter
pugnare; s. till slut, kämpa en afgörande strid
depugnare, decertare.
- 4. = vara i strid
med (till begreppet): pugnare (cum honesto
utile, C. de Off. I. § 9; III. 7, 12, 19);
contendere (ibdm 11); repugnare (quae
huic repugnant specie quadam utilitatis;
virtuti rep., ibdm 13); abhorrere,
discrepare (a re), contrarium esse (alicui rei);
alienum esse (a re, re, alicujus rei); det
s-r mot mina grundsatser a rationibus meis
abhorret, alienum est; det s-r mot min
värdighet dignitatis meae alienum est;
det s-r mot lagen legi contrarium est,
repugnat; det s-r mot lagen, att en främling
bestiger stadsmuren lex vetat peregrinum
l. lege vetatur peregrinus in murum
ascendere.
|
|
|
|
Kommentera