Strid, m.:
- 1. i allm. = kamp, (täflan):
controversia; contentio; certamen;
certatio; (dissensio, discordia); lifvet är en s.
från början tota vita contentionum plena
est; s. om värdigheter och rang honorum
et dignitatis contentio, certamen (C. de
Off. I. § 38); s. för sin tillvaro vitae
dimicatio; capitis ac famae certamen (l. c.;
uter esset – om vara och icke vara –, non
uter imperaret, certamen gerebatur, l. c.);
s. om främste platsen principatus
contentio; s. uppstår oritur, incidit certamen;
komma i s. in contentionem venire,
incidere; ligga i s. med ngn contendere,
litigare (tvista, processa) cum alqo; häftig s.
summa, vehemens contentio; afgörande s.
summae rei certamen; förnuftets och
begärens s. rationis et cupiditatum
contentio, discordia; en inre s. anceps cogitandi
cura, animi secum ipsius discordia (C. de
Off. I. § 9); det föregick en s. i hans inre
distrahebatur in contrarias sententias
animus (l. c.; jfr Strida, 1).
- 2. s. med
ord: disceptatio (utbyte af skäl); altercatio
(ordvexling); rixa (gräl); s. om ord verbi
controversia (C.); jfr 3.
- 3. s. med
lemmar l. vapen: pugna (eg. knytnäfvestrid);
proelium (= drabbning, batalj); certamen;
ordentlig s. justa pugna, justum proelium
(jfr C. de Or. II. 84 aliud pugna et acies,
aliud ludus et campus noster desiderat);
het, vild s. atrox, vehemens proelium;
börja s. proelium committere; utmana till
s. ad pugnam lacessere, provocare; söka s.
copiam pugnae quaerere; lifva, sätta i gång
s-n proelium ciere, movere; oordnad s.
tumultuosa pugna; i s-ns hetta in medio
ardore proelii; blodig s. cruenta pugna; s-n
varade 5 timmar quinque horas pugnatum
est; s-n var slut depugnatum erat; falla
i s-n (för sitt land) in proelio, pro patria
pugnantem cadere.
- 4. s. till begreppet,
motsägelse: contentio (= kollision –
utilitatis cum honestate; eorum, quae honesta
sunt, inter se potest contentio et
comparatio incidere, C. de Off. I. 152);
repugnantia (l. c. III. 17. 34);
controversia; i s. med contra; i s. med hvad han
förut yttrat contra ac l. quam ante
dixerat; vara i s. med ngt contrarium esse
alicui rei (l. c. 116, 119); pugnare cum
re, repugnare rei (jfr Strida, 4); dessa ting
stå i rak s. med hvarandra hae res inter
se (adversis frontibus, Hor.) pugnant;
befinna sig i s. med ngn, ngns åsigt ab alqo
dissentire, dissidere; befinna sig i s. med
sig sjelf secum pugnare; secum ipsum
discordem esse.
|
|
|
|
Kommentera