Stolt, adj.:
- 1. om l. till sinnelag l.
tänkesätt (i subjektiv mening): celsus, altus,
elatus (celsus et erectus et ea, quae
homini accidere possunt, omnia parva ducens,
C. Tusc. V. 42; jfr de Off. I. § 61; 66
ff.; erectum et celsum – vagari, de Or.
I. 184; rejecit alto dona nocentium voltu,
Hor. Carm. IV. 9; celsi praetereunt
austera poēmata Ramnes, id. Ep. II. 3.
342); magno animo; magni l. ingentis
spiritus (angebant ingentis spiritus
virum – den stolte mannen l. anden – Sicilia
Sardiniaque amissae, L. XXI. 2); quasi
generosus (Lat. Lex.); animosus (C. de
Sen. 72); magnus, magnificus, gloriosus
(förnäm, skrytsam – g-a illa sapientia, C.);
confidens (full af sjelftillit); ferox
(trotsig, som ej vill böja sig l. vika – tum adeo
fracti simul cum corpore sunt spiritus
illi feroces, L. I. 31; angebatur ferox
Tullia nihil materiae in viro – ad
cupiditatem aut audaciam esse, id. I. 46; 6);
contumax (jfr Socratis libera contumacia
a magnitudine animi ducta, C.);
superbus (högmodig, öfvermodig, C. de Am. 50);
arrogans (inbilsk); fastidiosus (högfärdig);
insŏlens (hänsynslös); horridus (stel, se
detta ord); s. sinne magnus, celsus, elatus
animus; orättvisan retade den s-e mannen
ingentis spiritus virum angebat injuria;
vara för s. till att (bedja) majori
(ferociori) animo (spiritu) esse, quam ut (veniam
petat); ad preces descendere nolle;
animum inducere non posse, ut –; s. sätt,
väsende morum superbia; fastidium; s.
öfver ngt elatus, sublatus alqa re;
(conscientiā ac famā ferox exercitus, T. Agric.
27); blifva s. af ngt efferri alqa re; jag
känner mig s. af hans vänskap ejus amicitia
gloriari mihi videor, a-m mihi honori l.
decori esse sentio.
- 2. i objektiv mening:
magnificus, splendidus, (gloriosus),
magnus; superbus, amplus; s-a ord, s. namn
magnifica vox (C.), verba magnifica,
gloriosa (gloriae plena); nomen magnum,
magnificum (illustre); ett s. palats domus
magnifica, ampla, dignitatis plena (C. de
Off. I. 138); (superbi postes, Vg.).
|
|
|
|
Kommentera