Sten:
- 1. eg.: lapis; saxum (vanl. =
klippa, stor, skarp s.; dock äfven om mindre
stenar: fruges torrere parant et frangere
s-o; jamque faces et s-a volant, Vg.);
silex (flinta); cos (slipsten); later (tegelsten);
liten s. lapillus; scrupus; calculus (äfven
om njurstenar); ädel s. gemma; lapillus;
pretiosus lapis; s. i frukt os; ossiculum;
huggen s. politus (quadratus) lapis; som är
af s. lapideus, saxeus; bryta s. lapides
excidere; hugga s. polire; icke lemna s. på s.
funditus diruere, evertere, disturbare;
solo adaequare; tegulam non relinquere
(C. ad Att. IX. 7. 5); hård som s. ferreus;
jfr Stenhård.
- 2. i bildl. uttryck: lägga s.
på börda onere pressum aggravare,
obruere; (onus), dolorem, curam, invidiam
alicujus insuper augere, aggravare (jfr
T. Hist. I. 6 odio flagitiorum oneratum –
contemptu inertiae destruebant; id. Ann.
IV. 54: maerentem altius perculit); det
ligger som en s. på mitt hjerta tanquam
scrupulus animum meum pungit, angit,
stimulat, sollicitat, mordet; tanquam
scrupus in animo haeret (jfr C. pro Rosc.
Am. 6; Enn. ap. C. de Sen. 1. curamve
levasso, quae nunc te coquit et versat in
pectore fixa); en s. har fallit från mitt hjerta
scrupulus ex animo evulsus est; magnā
me curā levatum sentio; magna
sollicitudine levatus sum.
|
|
|
|
Kommentera