Sorg:
- I. i allm.:
- 1. i eg., subjektiv mening:
dolor – i allm. = själens smärta (mortalis
nemo est, quem non attingat dolor, ap.
C. Tusc. III. 59; ibdm 23); aegritudo =
bedröfvelse öfver ngt redan skedt, närvarande
(aegritudo est opinio magni mali
praesentis, ibdm § 25; jfr bokens öfverskrift
de aegritudine lenienda); maeror = i det
yttre visad sorg – Scipio quam carus
civitati fuerit, maerore funeris indicatum
est, C. de Am. 11); angor = ängslan, qval
(neque me angoribus dedidi, quibus
essem confectus, nisi iis restitissem, C. de
Off. II. 1); maestitia, tristitia =
sorgbundenhet, nedslagenhet (ad m-am se
revocare, C.); molestia = förtret, förargelse
(magna moles m-arum, C. de Or. I. § 2;
vetus animi molestia, ibdm III. 1); cura,
sollicitudo = bekymmer (för framtiden); till
sin stora s. cum magno suo dolore; känna
s. öfver ngt dolorem capere ex re; väcka
ngns s. dolorem alicujus movere,
excitare; dolore afficere alqm; göra ngn s.
dolori esse alicui; sollicitare, angere alqm,
animum alicujus; stilla, lindra s. levare,
lenire, mitigare, sedare aegritudinem
(dies levat aegritudinem tiden läker såren);
upprifva ngns s. dolorem alicujus
refricare (C. de Or. II. 199), renovare (ibdm
III. 1); slå s-n bort dolorem ponere,
mittere; hängifva sig åt s-n dolori se dedere,
tradere; hafva många s-r doloribus,
molestiis, curis distringi; vara nedtryckt,
förtäras af s. aegritudine premi, confici,
consumi; svår, stor, bitter s. magnus, gravis,
acerbus dolor.
- 2. konkret = sorglig
händelse: res acerba, luctuosa, gravis;
molestia; en s. har händt oss, det var en s. för
oss nobis hoc acerbum fuit, acerbe
accidit (jfr C. de Or. III. 8 fuit hoc
luctuosum suis, acerbum patriae, grave bonis
omnibus); han har haft många s-r multa
ei acerba acciderunt; vara sina föräldrars
s. parentibus dolori, doloris causam esse.
- II. särskildt: sorg öfver anhörig persons
död:
- a. eg.: luctus (C. Tusc. I. § 30;
stultissimum est in luctu capillum sibi
evellere, quasi calvitio maeror levetur, ibdm
III. 62); frisk, färsk s. recens luctus;
gammal s. inveteratus luctus; få sorg in
luctum incidere; necessarium hominem
morte amittere; det är s. i huset funesta
domus est; hafva s. in luctu esse; domum
funestam habere.
- b. = sorgdrägt och
hvad dertill hör: (squalor); lugŭbris
vestis, habitus; anlägga, bortlägga s. vestem
lugubrem sumere, ponere; hafva s. in
luctu ac squalore esse.
|
|
|
|
Kommentera