Skrik:
- 1. i allm.: clamor, vociferatio (=
rop, ropande); ejulatio, -atus, quiritatio
(klagoskrän, jämmerrop); conclamatio,
convicium (= rop af förenade röster); vagitus
(spädt s. – infantis, haedi); ruditus (om
större djurs läte – leonis, aselli, cervi);
cantus (avium); ululatus (tjut – lupi,
canis; feminarum, Vg.); högt, gällt s.
magnus, acutus clamor; utstöta ett s.
exclamare; clamorem edere, tollere; ett s. af
smärta clamor dolore expressus, extortus;
ett s. af beundran clamor admirantis,
admirantium.
- 2. = folkets s., (högljudt)
rykte: clamor, clamores, fama, rumor l.
rumores vulgi, populi; förakta s-t vanos
vulgi rumores, famam populi (temerariam
et inconsideratam) contemnere; hafva s-t
för sig vulgi rumoribus efferri, laudari,
celebrari.
Kommentera