Skola, v. intr.:
- 1. hjelpverb för futurum:
faciam, fecero jag skall göra, jag skall
hafva gjort, (absoluta futura); facturus sum,
eram, ero jag skall, skulle göra, relativa
(perifrastiska) futura (utsägande ngt ss.
tillkommande i förhållande till en tidpunkt i
närvarande, förfluten l. tillkommande tid); i
konjunktiviska bisatser begagnas relativa futura:
scio, quid futurum sit (hvad ske skall); jfr
Gramm.
- 2. = ärna, hafva för afsigt:
cogitare; velle; in animo habere l. uttryckt
med perifrastiska futura: han skall (resa) till
staden in urbem proficisci cogitat l.
profecturus est; hvart skall du hän? quo
tendis, contendis, (properas)?; hvad skall du
med den boken? quid isto libro facturus
es? l. quid tibi cum isto libro (jfr quid
– tibi, lascive puer, cum fortibus armis
–?, Ov.).
- 3. ss. uttryck för befallning,
vilja, (beslut), tvekan, föregifvande, i
direkta (frågor) betecknas skola med
imperativ l. konjunktiv, stundom med fut. I. (jfr
Gramm.): du skall vara god soldat, god
förmyndare o. s. v. esto bonus miles, tutor
bonus, arbiter idem optimus – (Juv.); du
skall icke göra något, hvartill du saknar
anlag tu nihil invita facies – Minerva (Hor.);
du skall icke stjäla noli furari (till enskild
person); ne furtum facito (i allmänt
förbud); du skall vara mon om din helsa cura
ut valeas!; hvad skall jag göra quid
faciam?; skall jag icke gå, då man bjuder mig
ne l. non eam, cum arcessar ultro (Ter.
Eun. l. 1; Hor. Sat. II. 7); det skulle du
ej hafva gjort istud ne faceres; han skulle
(borde) snarare hafva sagt potius diceret
(C. de Off. III. 88); skall detta vara vin
hoc (ut) vinum sit?; skall du göra så? tu
ita facias (förebrående – jfr l. c. 68).
- 4. uttryck för (objektiv) nödvändighet:
necesse est l. med gerundivum: det ena du
vill, det andra du skall aliud vis (facere l.
fieri), aliud faciendum est l. facias
necesse est.
- 5. ss. hjelpverb för hypotetisk
modus betecknas skulle (inf. skola) med
konjunktiv, stundom med perifr. fut., så väl i
indikativ, som i konjunktiv (när satsen på grund
af sin förbindelse med annan sats måste
hafva konjunktiv); i ackus. m. inf. måste alltid
det hypotetiska uttryckas med perifr. fut.; t.
ex.: ifall det skulle hända si fors l. res
tulerit; hvem skulle tro det quis credat?;
hvem skulle ha trott quis crederet?; om
du vore nöjd, skulle jag ej sörja si
contentus esses, non dolerem; om tribunerne
velat hindra mig att triumfera, skulle jag
hafva vädjat till folket si tribuni me
triumphare prohibuissent ad populum
provocaturus fui (C.); – quaero, quod
negant (fieri) posse, id si posset, quidnam
facerent (i orat. recta alldeles lika);
quaerimus, si possint celare, quid facturi sint
(i oratio recta: quid faciant? – båda
exemplen från C. de Off. III. § 39; jfr ibdm
91); jag vet, hvad du skulle hafva gjort –
scio, quid facturus fueris (i direkt fråga:
quid fecisses?); quid auditurum putas
fuisse Ulixem, si in simulatione
perseveravisset (quid audivisset, si –
perseveravisset, ibdm 98).
- 6. ss. beteckning
för oratio obliqua eller ett annat subjekts
ord l. mening (vilja) uttryckes skola:
- a. i
hufvudsats med ett verb sådant som säga l.
tro; t. ex.: han skall vara rik fertur,
dicitur, creditur dives esse; han skulle vara
en stor filosof ferebatur magnus
philosophus esse l. magna erat de ejus
sapientia fama l. opinio.
- b. i bisats med
konjunktiv: dedit ei nummos, ut taceret (för
att han skulle tiga); han visade oss en tafla,
som skulle vara af Polygnotus ostendit
nobis picturam, quae esset l. quam dicebat
esse Polygnoti.
|
|
|
|
Kommentera