Skola, v. intr.:

  1. 1. hjelpverb för futurum: faciam, fecero jag skall göra, jag skall hafva gjort, (absoluta futura); facturus sum, eram, ero jag skall, skulle göra, relativa (perifrastiska) futura (utsägande ngt ss. tillkommande i förhållande till en tidpunkt i närvarande, förfluten l. tillkommande tid); i konjunktiviska bisatser begagnas relativa futura: scio, quid futurum sit (hvad ske skall); jfr Gramm.
  2. 2. = ärna, hafva för afsigt: cogitare; velle; in animo habere l. uttryckt med perifrastiska futura: han skall (resa) till staden in urbem proficisci cogitat l. profecturus est; hvart skall du hän? quo tendis, contendis, (properas)?; hvad skall du med den boken? quid isto libro facturus es? l. quid tibi cum isto libro (jfr quid – tibi, lascive puer, cum fortibus armis –?, Ov.).
  3. 3. ss. uttryck för befallning, vilja, (beslut), tvekan, föregifvande, i direkta (frågor) betecknas skola med imperativ l. konjunktiv, stundom med fut. I. (jfr Gramm.): du skall vara god soldat, god förmyndare o. s. v. esto bonus miles, tutor bonus, arbiter idem optimus – (Juv.); du skall icke göra något, hvartill du saknar anlag tu nihil invita facies – Minerva (Hor.); du skall icke stjäla noli furari (till enskild person); ne furtum facito (i allmänt förbud); du skall vara mon om din helsa cura ut valeas!; hvad skall jag göra quid faciam?; skall jag icke gå, då man bjuder mig ne l. non eam, cum arcessar ultro (Ter. Eun. l. 1; Hor. Sat. II. 7); det skulle du ej hafva gjort istud ne faceres; han skulle (borde) snarare hafva sagt potius diceret (C. de Off. III. 88); skall detta vara vin hoc (ut) vinum sit?; skall du göra så? tu ita facias (förebrående – jfr l. c. 68).
  4. 4. uttryck för (objektiv) nödvändighet: necesse est l. med gerundivum: det ena du vill, det andra du skall aliud vis (facere l. fieri), aliud faciendum est l. facias necesse est.
  5. 5. ss. hjelpverb för hypotetisk modus betecknas skulle (inf. skola) med konjunktiv, stundom med perifr. fut., så väl i indikativ, som i konjunktiv (när satsen på grund af sin förbindelse med annan sats måste hafva konjunktiv); i ackus. m. inf. måste alltid det hypotetiska uttryckas med perifr. fut.; t. ex.: ifall det skulle hända si fors l. res tulerit; hvem skulle tro det quis credat?; hvem skulle ha trott quis crederet?; om du vore nöjd, skulle jag ej sörja si contentus esses, non dolerem; om tribunerne velat hindra mig att triumfera, skulle jag hafva vädjat till folket si tribuni me triumphare prohibuissent ad populum provocaturus fui (C.); – quaero, quod negant (fieri) posse, id si posset, quidnam facerent (i orat. recta alldeles lika); quaerimus, si possint celare, quid facturi sint (i oratio recta: quid faciant? – båda exemplen från C. de Off. III. § 39; jfr ibdm 91); jag vet, hvad du skulle hafva gjort – scio, quid facturus fueris (i direkt fråga: quid fecisses?); quid auditurum putas fuisse Ulixem, si in simulatione perseveravisset (quid audivisset, si – perseveravisset, ibdm 98).
  6. 6. ss. beteckning för oratio obliqua eller ett annat subjekts ord l. mening (vilja) uttryckes skola:
    1. a. i hufvudsats med ett verb sådant som säga l. tro; t. ex.: han skall vara rik fertur, dicitur, creditur dives esse; han skulle vara en stor filosof ferebatur magnus philosophus esse l. magna erat de ejus sapientia fama l. opinio.
    2. b. i bisats med konjunktiv: dedit ei nummos, ut taceret (för att han skulle tiga); han visade oss en tafla, som skulle vara af Polygnotus ostendit nobis picturam, quae esset l. quam dicebat esse Polygnoti.
  1. (Kommentera) Kommentera
 Donera Bitcoins! Bitcoin-adress: bc1qrjh4udzaukdh3r844d7chp7pxy0kd2znl2ua9f