Rymma, v. intr.: profugere, aufugere, effugere; fugere; slafven r-r från sin herre servus profugit, aufugit a domino (C.; Pt. Capt. 8); fugit (ibdm 117); r. ur fängelset ex vinculis effugere (N. Paus. II. 2; Con. V. 4); bereda sig, ngn tillfälle att r. fugae l. fugiendi copiam nancisci, fugae copiam praebere alicui.