Beroende, n.:

  1. a. = beroende, afhängigt, osjelfständigt tillstånd: servitus (civitatis); vara, lefva i b. af ngt subjectum, obnoxium esse, vivere alicui l. rei; servire, famulum esse alicujus (C. Tusc. Disp. V. § 2).
  2. b. sällan = det att ngt beror på –, t. ex. helsans beroende af väderleken är ej tvifvelaktigt haud dubium est, quin pro caeli temperie corpora nostra salubriora aut infirmiora sint.
  1. (Kommentera) Kommentera
 Ordboken drivs helt ideellt. Donera valfri summa med Payson!