Ord:
- 1. enskildt ord, i förhållande till den
dermed betecknade enskilda föreställningen l.
saken: verbum (i allm.); vox (särskildt med
afseende på den ljudliga sidan af ordet);
vocabulum (benämning, beteckning, såsom med
reflexion vald, ss. vetenskaplig term l. dyl.);
nomen (namn, beteckning); o-t Gud, stad o. d.
verbum, vox, vocabulum Dei, urbis; bilda
nya ord verba novare; gamla, ovanliga,
föråldrade, nybildade ord verba prisca,
inusitata, obsoleta, novata; främmande ord
peregrina verba; goda, klassiska, simpla, dåliga
ord verba bona, illustria, lecta, abjecta,
parum bona, sordida, inquinata (C. de
Or. III. § 150, 151); egentliga o. verba
propria (certa quasi vocabula rerum, paene
nata cum rebus ipsis, l. c. 149); bruka ett
ord i bildlig mening verbum transferre;
bilda o. verba fingere, facere; böja ord
verba declinare, flectere; härleda (= medels
suffix bilda) ord verbum a verbo
producere (C. – παράγειν), declinare (Varro, Qu.);
härleda = förklara uppkomsten af ord verbi
originem (a verbo) repetere, explicare;
unde verbum ductum sit, repetere,
exquirere, explicare; sammansätta ord verba
jungere, conjungere, ex conjunctione
facere l. novare (C. de Or. III. § 154); efter
o-n öfversätta ad verbum exprimere,
interpretari; verbum de l. ex verbo
exprimere, verbum pro verbo (C.), verbum
verbo reddere (Hor.); ord för ord upprepa
totidem l. iisdem verbis repetere.
- 2.
ord i sammanhang med hvarandra:
- a. i
formelt (grammatiskt, rytmiskt, stilistiskt)
hänseende: verbum; hopfoga o-n (med afseende
på välljudet) verba componere, collocare,
struere, construere (C. de Or. III. § 171;
Brut. 55); förbinda o-n till satser verba
conjungere (verba conjuncta, mots. singula
verba); lägga sina ord väl, hafva o-t i sin
makt bene, diserte dicere; disertum,
facundum, dicendi artificem esse; prydliga,
sirliga ord verborum ornatus; verba
ornata, distincta.
- b. med afseende på
innehållet i allm.: verbum; (vox); i plur.
verba, dicta, oratio; stolta, ödmjuka, hårda,
milda ord superba, summissa, severa,
aspera, lenia, lenitatis plena verba; goda
ord verba blanda, mollia; med goda ord
precibus; förståndiga ord prudenter dicta;
verba, oratio plena prudentiae; tro ngn
på hans ord verbis alicujus fidem habere;
taga ngn på o-n verba alicujus arripere
(C. de Or. II. § 89); lägga ett godt ord för
ngn commendare alqm; precari,
deprecari pro alqo; stor i o-n verbis
magnificus, superbus; jactantior; vänlig i o-n
verbis, oratione blandus; det skrifna o-t
scriptum, scripta; taga till orda loqui incipere;
taga till orda efter ngn loquentem
excipere, sequi; respondere; då tog Scaevola
till orda och sade: jag vill ej tvista med dig
längre tum Scaevola: non luctabor, inquit,
tecum, Crasse, amplius; begära o-t dicendi
copiam l. potestatem postulare; få o-t
dicendi copiam accipere; han fick o-t ei facta,
data est dicendi copia; föra o-t (vara
föredragande) i en församling agere (cum
populo, cum senatu), referre ad senatum
(jfr C. de Legg. III. § 11); föra o-t för ngn
verba facere pro alqo, principem esse
legationis; orare; taga o-t ifrån ngn
interpellare, interfari (L.) alqm; ej säga ett ord
verbum non facere; tacere; ej säga ett ord
mera verbum non addere; med dessa ord
his verbis utens l. usus; (mihi gratias egit,
quum ita diceret, sine me salvum esse
se non potuisse); med ett ord uno verbo
(error et temeritas et uno verbo omnia,
quae sunt aliena firmae et constantis
assensionis, C. Acad. I. 42); denique
(denique sit quidvis, simplex duntaxat et
unum, Hor.); ut brevi complectar l.
comprehendam; med uttryckliga ord diserte;
ord utan mening inania verba; ord och inga
visor verba gravissima, plena gravitatis;
lägga o-n i munnen på ngn alicui subjicere,
praecipere, quid dicat; ett ord undföll
honom excidit ei; fälla ett ord verbum
jacere, mittere.
- c. = löfte: verbum; dicta;
fides; promissum; stå vid sina ord dicta,
fidem praestare; in fide stare l. manere;
gifva ngn sitt ord fidem dare alicui; sätta
sitt ord i pant fidem obligare, obstringere;
en man ett ord viri est dicta praestare;
det står en man bakom o-t illius verbis
fides haberi potest.
- d. = ordspråk,
ordstäf: vox; proverbium; verbum (Ter.); det
är ett gammalt ord vetus proverbium
(verbum) est.
- e. = rykte: han har o-t för
att vara –: dicunt, ferunt, fama est eum
esse –.
|
|
|
|
Kommentera