Oordning:

  1. 1. turba; confusio; perturbatio; bringa i o. confundere, perturbare; turbare; conturbare; miscere; vara i o. confusum, perturbatum esse; fly i vild o. effuse fugere; ställa till o. turbare.
  2. 2. handling, hvarigenom god ordning störes: turba; tumultus; seditio; vitium (missbruk); ingen o. föreföll nihil turbatum est (a populo); o-r i förvaltningen reipublicae administrandae vitia; jfr Oskick.
  1. (Kommentera) Kommentera
 Ordboken drivs helt ideellt. Donera valfri summa med Payson!