Oordentlig:

  1. 1. om personer och deras handlingar och uppförande:
    1. a. i allm.: dissolutus (solutus), negligens; o. hushållare in re familiari tuenda negligens; paterfamilias negligens, indiligens; o. betalare in nominibus dissolvendis negligens; malum l. impeditum nomen; vara o. rectum ordinem non servare (evagari, Hor.); o-a begär vagae, effrenatae cupiditates.
    2. b. i sedligt hänseende: dissolutus (mots. frugi); föra ett o-t lefnadssätt dissolute vivere.
  2. 2. = oordnad: confusus, perturbatus; tumultuarius (pugna, opus).
  1. (Kommentera) Kommentera
 Ordboken drivs helt ideellt. Donera valfri summa med Payson!