Offer:
- 1. eg.:
- a. sjelfva handlingen:
sacrificium; (sacrum); piaculum
(försoningsoffer); libatio (gjutoffer); lustrum
(reningsoffer); förrätta o. sacrum, piaculum facere;
sacrum procurare, sacris operari.
- b. =
det som offras: sacrum; hostia, victima
(offerdjur); libamen (förstlings-, gjutoffer –
igni imponere); honor (= hedersgärd åt
gudarne – aris imponere honorem, tumulis
reddere honores); donum (impii ne
audeant donis placare divos, C.); munus (est
honor et tumulis: animas placare
paternas parvaque in exstructas munera ferre
pyras. Parva petunt Manes: pietas pro
divite grata est munere, Ov. Fast. II.
533 ff.); frambära o. sacrum, munus ferre,
inferre (om dödsoffer).
- 2. oeg.:
- a. som
bringas, egnas: donum; jactura (uppoffring);
id quod datur, tribuitur, condonatur,
profunditur; bringa fäderneslandet ett o.
patriae tribuere alqd; bringa fäderneslandet
ett o. af sin fiendskap mot ngn, af sitt lif
patriae inimicitias privatas condonare,
vitam pro patria profundere; icke sky ngt o.
ad omnia profundenda paratum esse;
nullius rei jacturam defugere, recusare; vara
skyldig fosterlandet ett o. patriae debere alqd.
- b. blifva ett o. för ngt: perire,
opprimi, circumveniri alqa re; han blef ett o.
för en orättvis rättegång, för folkets ovilja
iniquo judicio, populi invidiā oppressus,
circumventus est; blifva ett o. för
sjukdomen morbo perire, intercipi; blifva ett o.
för sitt hjeltemod, sin oförvägenhet sua sibi
fortitudine, temeritate interitum,
perniciem parare; blifva ett o. för sin
omåttlighet intemperantiā suā perire, pessum ire;
(intemperantiae spiritum reddere, Val.
Max.); dödens o. victima nil miserantis
Orci (Hor.).
|
|
|