Måste, pres. och impf. af ett defektivt
hjelpverb:
- 1. i allm. (uttryck för en faktisk
nödvändighet): necesse est l. gerundivum;
cogor; facere non possum, fieri non potest,
quin –: vi m. alle dö omnibus est
moriendum; jag har måst blifva hemma coactus
sum (cogor) domi manere; jag m. skratta
facere non possum, quin rideam; jag m.
bekänna fatear necesse est.
- 2. särskildt
uttryck för en logisk nödvändighet (i. e.
nödvändig slutsats, en sannolik förmodan):
- a. i
utsagosatser: necesse est; oportet (jfr Måtte),
l. utan särskildt ord: om det finnes gudar,
m. det finnas spådomskonst: si dii sunt, est
divinatio l. divinatio sit necesse est; man
m. vara rik för att kunna lefva så kostsamt
dives sit (oportet), qui tantos sumptus
faciat.
- b. i frågor motsvaras det svenska
måste af en vändning med arbitramur,
putamus, censemus l. arbitramini, arbitraris
o. s. v., t. ex. huru m. han icke hafva
plågats quo illum cruciatu angi solitum esse
arbitramur? (C.); si in nobis, qui
adsumus, tantae dissimilitudines sunt, quid
censetis (måste ej befinnas vara fallet), si
omnes, qui ubique sunt aut fuerunt
oratores, amplecti voluerimus? (C. de Or.
III. § 34).
|
|
|
|
Kommentera