Lär, Lärer, blott i pres. förekommande hjelpverb, hvilket betecknar satsens innehåll såsom en (till visshet gränsande) förmodan af den talande; kan, der satsen afser något tillkommande, återgifvas med fut. ex. konj.: nihil dixerit (lär ej kunna säga ngt) Themistocles, quo Areopagum adjuverit (C.), men måste i afseende på något närvarande l. förflutet gifvas med ett särskildt verb, som betyder förmoda, synas, sägas l. dyl. (hvilket uttryckssätt äfven med afseende på tillkommande tid är det vanliga): han lär ej hafva hört, hvad du sade quid tu diceres, ille non audivisse videtur; det lär du ej veta mera än jag scilicet tu hoc mecum ignoras (haec tibi non magis quam mihi nota sunt); det lär ej dröja länge, innan han kommer certe propediem veniet l. credo eum propediem venturum esse; han lär vara död dicitur mortuus esse l. ille, si famae credimus, jam mortuus est l. fama est, illum mortuum esse.
Kommentera
|