Barn:

  1. 1. med afs. på åldern: puer (i synnerhet i plur., om barn i allm., der det ej är fråga om att beteckna könsskilnad); pueris mammam dare, pueros alere, educere, educare (fostra, uppfostra); han är blott ett b. admodum puer est; pueri ludunt; id vel pueri sentire possunt; han är ej mer ett b. satis adulta aetate est; alltid förblifva ett b. (nescire, quid ante te natum factum sit, id est) semper esse puerum; b. på nytt (= som går i barndom) vetus p.; blifva b. (äfven = ungdomlig) på nytt repuerascere; puella (b. af qvinnokön; sub nutrice ludit p., Hor.); parvus, i synn. i plur. parvi, parvuli (haec a p-lis – från det vi voro b. l. små – didicimus); infans (absolut l. puer, puella i. = spädt, äfven ofödt b. in utero matris.
  2. 2. någons b., barn i förhållande till föräldrar, utan afs. på åldren (utom hvad beträffar partus):
    1. a. i eg. men.: partus (blott i förh. till modren t. ex. p. ancillae; p-um edere; vara med b. gravidam esse – ex aliquo –; få b., hafva fått b. parere, peperisse); natus (i prosa vanl. i plur., absolut l. nati aliqua, ex aliqua, aliquo = ngns barn: caritas, quae est inter natos et parentes; ex se natos diligere); liberi (plur.), filius (filia), filii (liberis dare operam – afla b.; liberos suos alicui commendare, committere; habere liberos ex aliqua; communes liberi; hafva, upptaga, vara i barns ställe liberorum, filii loco habere, asciscere, esse; jfr Adoptera, upptaga i sin slägt, till arfsrätt).
    2. b. i oeg. men.: alumnus, -na = b. af ett land (patriae, terrae), af en tid, af tidsförhållanden: bene constitutae rei publicae alumna eloquentia; det sjuttonde seklets b. quos tulit XVII seculum; han är ett b. af sin tid moribus seculi imbutus est, mores suae (illius, hujus) aetatis refert, habet; han röjde hvad (hvilken) andes b. han var qualis esset, quid sentiret, aperiebat, indicabat, mentem suam detegebat.
  1. (Kommentera) Kommentera
 Donera Bitcoins! Bitcoin-adress: bc1qrjh4udzaukdh3r844d7chp7pxy0kd2znl2ua9f