Barn:
- 1. med afs. på åldern: puer (i
synnerhet i plur., om barn i allm., der det ej
är fråga om att beteckna könsskilnad); pueris
mammam dare, pueros alere, educere,
educare (fostra, uppfostra); han är blott ett
b. admodum puer est; pueri ludunt; id
vel pueri sentire possunt; han är ej mer
ett b. satis adulta aetate est; alltid
förblifva ett b. (nescire, quid ante te natum
factum sit, id est) semper esse puerum;
b. på nytt (= som går i barndom) vetus
p.; blifva b. (äfven = ungdomlig) på nytt
repuerascere; puella (b. af qvinnokön; sub
nutrice ludit p., Hor.); parvus, i synn. i
plur. parvi, parvuli (haec a p-lis – från
det vi voro b. l. små – didicimus); infans
(absolut l. puer, puella i. = spädt, äfven
ofödt b. in utero matris.
- 2. någons b.,
barn i förhållande till föräldrar, utan afs. på
åldren (utom hvad beträffar partus):
- a. i
eg. men.: partus (blott i förh. till modren
t. ex. p. ancillae; p-um edere; vara med
b. gravidam esse – ex aliquo –; få b., hafva
fått b. parere, peperisse); natus (i prosa
vanl. i plur., absolut l. nati aliqua, ex
aliqua, aliquo = ngns barn: caritas, quae
est inter natos et parentes; ex se natos
diligere); liberi (plur.), filius (filia), filii
(liberis dare operam – afla b.; liberos suos
alicui commendare, committere; habere
liberos ex aliqua; communes liberi;
hafva, upptaga, vara i barns ställe liberorum,
filii loco habere, asciscere, esse; jfr
Adoptera, upptaga i sin slägt, till arfsrätt).
- b.
i oeg. men.: alumnus, -na = b. af ett land
(patriae, terrae), af en tid, af
tidsförhållanden: bene constitutae rei publicae
alumna eloquentia; det sjuttonde seklets b.
quos tulit XVII seculum; han är ett b. af
sin tid moribus seculi imbutus est, mores
suae (illius, hujus) aetatis refert, habet;
han röjde hvad (hvilken) andes b. han var
qualis esset, quid sentiret, aperiebat,
indicabat, mentem suam detegebat.
|
|
|
|
Kommentera