Lefva:

  1. I. absolut:
    1. 1. eg. (= hafva lif): vivere; spirare; han lefde ännu etiamtum spirabat; om jag får l. si mihi vita contigerit –; si vitam produxero –; låta ngn l. vitam dare alicui; l. 50 år L annos vivere; lefve han vivat!; salvus sit.
    2. 2. pregnant = njuta af lifvet, veta att lefva: vita, anima frui (Sa. Cat. 2).
    3. 3. oeg., t. ex. minnet lefver: memoria vivit, manet.
  2. II. med adverbial bestämning: vivere; vitam l. aetatem agere, degere (bene, beate, male, misere, honeste, sancte, turpiter, flagitiose); lef, lefven väl! vale, (cura, ut valeas), valete!; l. allt för fritt liberius vivere; l. högt laute, libere l. liberaliter sibi indulgere (genio indulgere); molliter curare corpus (cutem); l. stort magnifice vivere; l. fort flore aetatis raptim frui.
  3. III. med preposition och kasus:
    1. 1. l. af ngt: vivere (vitam sustentare, tolerare) alqa re (ss. medlet för lifvets uppehållande – carne, lacte, alienā misericordiā); vivere de re (ss. förrådet, hvaraf medlen tages – de suo, de alieno); intet hafva att l. af non habere, unde vivat, quo vitam toleret.
    2. 2. l. för:
      1. a. för ett ändamål l. för ngns räkning: vivere (sibi, patriae); totum se dare, tradere (patriae, literis); ad patriam omnia (consilia) referre; intet hafva att l. för non habere, quod in vita spectet l. sequatur, quo vivendi consilia conferat l. referat; hvad har jag att l. för quid vivo?
      2. b. l. för dagen: in diem vivere.
      3. c. l. för sig sjelf: secum vivere.
    3. 3. l. efter:
      1. a. ngn: superesse, superstitem esse alicui.
      2. b. l. efter en tid: post tempus aliquod esse (vivere).
      3. c. l. efter = i öfverensstämmelse med: ad alqam normam vitam instituere, dirigere.
    4. 4. l. i:
      1. a. i ett land, en stad o. d.: vivere, versari, esse in civitate, in urbe.
      2. b. i ett tillstånd: vivere in egestate (i fattigdom), misere, sumptuose (i nöd, i öfverflöd); l. i vänskap, oenighet med ngn familiariter cum alqo vivere; bene, parum convenit inter aliquos; est inter aliquos amicitia, simultas; perpetuā vitā dissident (de l. i beständig oenighet); jag l-r i hoppet, att – spero l. magna me spes tenet fore, ut –; l. i okunnighet om ngt (usque) ignorare; l. i den öfvertygelsen, att – sibi persuasisse alqd esse.
      3. c. l. i en tid: esse, vivere alqo tempore, alqa aetate; l. i det förflutna praeterita totā mente repetere; l. i framtiden futura praecipere.
    5. 5. l. med:
      1. a. ngn: vivere cum alqo; uti alqo; l. med ett fruntimmer (stupri) consuetudinem habere cum alqa.
      2. b. absolut: l. med: in celebritate versari.
      3. c. l. med litet lif: vix, aegre spirare.
      4. d. l. med sine tankar l. minne i det förflutna: praeterita repetere mente, cogitatione, memoriā.
    6. 6. l. om: voluptatibus se dare; laute, delicate vivere.
    7. 7. l. på:
      1. a. ett ställe: vivere, vitam degere, esse (habitare) alicubi; versari alicubi.
      2. b. på en tid: vivere (qui tum vivebant homines aevumque agitabant, Enn.); (oftare) esse (illo tempore, illis temporibus, C. Brut. 79; 117); medan Cato lefde Catone vivo (ibdm 81).
      3. c. i kausal men.: vivere alqa re (carne, lacte; aliena misericordia); sustentari, vitam tolerare l. sustentare alqa re.
    8. 8. l. till en tid: ad (L:mum annum) vivere, vitam producere.
    9. 9. l. upp:
      1. a. (ovanligt) = Upplefva, se detta ord.
      2. b. l. upp igen: reviviscere; (tanquam) in vitam revocari; renovari (bellum; studium rei); smärtan, hatet l-r upp igen recrudescit odium, bellum.
      3. c. l. upp ngt: consumere (paterna bona).
    10. 10. l. ut: superesse (alicui); l. sin tid ut naturā, senectute solvi.
    11. 11. l. öfver: superesse (alicui; anno alicui); superare (vitā alqd); superstitem esse.
  1. (Kommentera) Kommentera
 Ordboken drivs helt ideellt. Donera valfri summa med Payson!