Lag, m.: lex (= stadga, bestämning, så väl ss. förslag – rogatio, motion – som ss. stadfästad; jfr C. de Legg. I. 19: lex est juris atque injuriae regula); jus (= det som l-n stadgar); l-ns bud legis praecepta, jussa; jus; gudomlig, naturlig l. lex divina, naturalis; positiv lag scripta lex (oskrifven, gudomlig lag nata lex); positiv rätt = jus i mots. till aequitas; gudomlig och mensklig lag (rätt) jus (jura) divinum et humanum; borgerlige l-n jus civile; föreslå en lag legem ferre, rogare; antaga, förkasta en lag legem accipere, probare; antiquare; få en lag antagen (om förslagsmannen) perferre legem; stifta lag leges sancire, scribere, jubere (om folket); dare (populo); skipa lag jura describere; l-n bjuder, förbjuder lex jubet, vetat alqd facere l. fieri; stifta den l-n, att – legem sancire, constituere l. lege sancire (sciscere), ut l. ne sit alqd; det är lag, att – lex est, ut sit (lex jubet, vetat fieri) alqd; handhafva, verkställa, häfda l-n legem exercere, tueri; afskaffa, upphäfva lag legem abrogare; de lege abrogare alqd; legi obrogare (medelst ny bestämmelse); legem rescindere; ändra lag legem mutare, novare; vara bunden af en lag lege teneri; af l-n vara förbunden, förpligtad till ngt, att göra ngt lege astrictum esse ad rem gerendam, ut faciat alqd; hålla l-n legem servare, observare; legi obtemperare; bryta emot l-n legem violare, perrumpere, pervertere, negligere; contra legem facere; kringgå l-n legi fraudem facere; calumniari; enligt lag lege, ex lege, ex jure; studera l-n leges l. jus (civile), jura discere; juris studio se dare, operam dare, ad juris studium se applicare; – vänskapens l-r jus amicitiae; pligtens, hederns (ärans) l-r officium; decus; föreskrifva, låta sig föreskrifvas l-r leges dicere alicui, leges accipere ab alqo; vara öfver l-n legibus non teneri; legibus solutum esse (legum arbitrum esse); supra leges esse (C. ep. Brut. 17).
Kommentera
|