Krona:
- 1. eg.: corōna; brudkrona,
konungakrona c. nuptialis (novae nuptae),
regia, capitis insigne regium; [diadēma =
österländske konungars hufvudprydnad
(pannbindel); tiaras om detsamma, eg. = hufva
l. turban; apex = prestmössa]; sätta k. på
ngns hufvud capiti imponere c-am.
- 2. oeg.:
- a. kronan af ett träd: (arboris)
caput (fastigium); summa arbor; trädets k.
skakas capite concusso nutat arbor.
- b. i bildl. uttryck ss. symbol af fulländning l.
heder, förträfflighet: sätta k. på verket
fastigium imponere operi; detta satte k-n på
hans ära hic gloriae ejus tanquam
cumulus accessit; hac re gloriam cumulavit;
värdighet är ålderdomens k. (hederskrona)
apex est senectutis auctoritas (C.); k-n af
lifvet, o ungdom, är du adolescentia est
quasi flos aetatis; k-n bland unge män
decus, flos juventutis (ille est).
- c. =
kunglig (furstlig) värdighet, konungamakt,
konungadöme: regia dignitas; regnum,
principatus; ärfva k-n regnum l. principatum
hereditate adipisci (jfr Tron); k-ns
inkomster vectigalia publica (imperii); k-ns jord
ager publicus; k-ns rätt jura regni,
imperii; nedlägga k-n regno se abdicare.
|
|
|
|
Kommentera