Jord:

  1. 1. jorden, denna jord, vår jord: terra, tellus (= j-n betraktad ss. ett helt, ss. verldskropp – terra in medio mundi sita, C. Tusc. I. § 68; C. de Or. III. § 178); terrae (då man tänker på j-ns delar – länderna – eller på lifvet, särskildt menniskolifvet på j-n); hela j-n, j-ns krets totus orbis terrarum (l. terrae); (här) på j-n in terris (neque postea in terris Romulus fuit, L.; hoc et, dum erimus in terris, erit illi caelesti vitae simile, et, quum ex his vinculis emissi feremur, minus tardabitur cursus amicorum, C. Tusc. I. § 75); hvar på j-n? quibus in terris? ubinam terrarum?; ingenstädes på j-n nusquam terrarum; himmelens och j-ns herre dominus caeli ac terrarum; uppröra himmel och j. caelum (maria) ac terras miscere; mellan himmel och j. inter caelum et terram; medio caeli terraeque (Vg.); himmelen hvälfver sig öfver j-n caelum imminet orbi (Ov.); j-n är allas vår moder terra (communis) omnium (nostrum) mater l. parens est; j-ns barn terrae alumni; denna j-n = jordelifvet, det timliga = haec vita; res humanae.
  2. 2. = jordytan:
    1. a. = marken (som trampas): terra; sŏlum; humus (jfr 3); bara j-n nuda humus; på j-n humi; (solo incedere, Vg.); falla, fälla till j-n in terram cadere (C. Tusc. I. § 36), ad terram dare, affligere, accidere; humi procumbere, ad humum deducere (nedtrycka); under j-n sub terra (in terram cadentibus corporibus et humo tectis sub terra censebant reliquam vitam agi mortuorum, l. c.); ofvan j. super terram; fast j. (mark) firma, solida terra; j-n remnade terra discessit; jemna med j-n solo aequare, adaequare.
    2. b. ss. fruktbärande: terra; sŏlum; ager (terra sterilis, fertilis fruktbar, god j.; pingue, mite solum; ager crassus, laetus; allt hvad j-n bär omnia quae terra fert, quae gignuntur e terra; quae gignuntur in terris = på j-n, i länderna, C. de Off. I. § 22); j-ns gröda fruges, segetes (terrae; munera terrae); det föll i god j. haud sterili solo mandatum est; non in sterili solo satum est; (non perdidisti operam).
    3. c. jord ss. den der odlas och eges: terra; ager (äfven pl. agri = jordar = jordegendomar, jordstycken): odla, plöja j-n terram colere, subigere, exercere (bearbeta), arare, conserere; våra fäders j. patria terra; beträda fosterlandets j. patriae solum ingredi; den j. som fostrat oss terra altrix (ubi orti et educati sumus); stadens jord, jordar agri suburbani; statens j-r agri publici.
  3. 3. jord ss. ämne (mull, jordart): humus (humo injecta tegere mortuos; fingere alqd); terra (terram sapere; varia terrarum genera); en hög af j. tumulus terrenus; af j. är du kommen humo fictus es, luto fictus es (i bibelns mening och enligt Prometheus-sagan; e terra natus es – ss. plantan, enligt vanlig antik föreställning); blifva j. igen in pulverem verti; (pulverem fieri, Hor.).
  1. (Kommentera) Kommentera
Ordboken drivs helt ideellt. Donera valfri summa med Payson!