Jo:
- 1. i bekräftande svar på en nekande
eller med tvifvel framstäld fråga: immo,
immo vero (jo visst, visserligen); vero; (non
igitur patria praestat omnibus officiis?
Immo vero: sed ipsi patriae conducit pios
habere cives in parentes, C. de Off. III.
§ 90; tu igitur nihil vides? Ego vero a
porta Esquilina video villam tuam, C. de
Or. II. § 276).
- 2. i svar på jakande
(äfven af den talande sjelf uppkastad) fråga:
nempe, nimirum (med bibetydelse af
sjelfklarhet); quid ergo tulit (innehöll hans
motion)? N. ut quaereretur (jo, att
undersökning skulle anställas); nempe
incomposito dixi pede currere versus, Hor. Sat.
I. 10. 1); etiam (novi tibi quidnam
scribam? Etiam: Messala domum
Autronianam emit, C. Ep. ad Att. I. 13); – äfven
med andra vändningar: quid agis? (huru
mår du?). – Non male (å jo! jo men!);
potesne dicere, quis hic habitet? Dicam:
senex avarus; – ecquid puer in literis
profecit? Sane.
- 3. jo, jo jo (i ironisk och
hånfull mening): scilicet; nempe; vero: jo
han skall göra det scilicet ille faciet!; jo
det var en hygglig karl egregium vero
virum!
|
|
|
|
Kommentera