Inleda:

  1. I. i eg. men.: introducere, inducere (legatos in curiam).
  2. II. i oeg. men.:
    1. 1. i. en person i ett företag l. förhållande: inducere (in errorem); implicare (alqm negotio); i. i frestelse pellicere, temptare, sollicitare animum (cupidum) alicujus.
    2. 2. i. en sak:
      1. a. = med ngt börja, förbereda ngt: ab alqa re initium rei (t. ex. dicendi, orationis) ducere, facere, ingressionem rei ducere (C. Or. c. 2); a re exordiri, ordiri, incipere alqd; praetexere rem re (C. de Or. II. § 317); – särskildt: med ord i. praefari alqd (omnibus rebus agendis – alla offentliga förhandlingar – praefari ”quod bonum, felix faustumque sit” – med orden quod et cet.); praetendere (decreto sermonem, L. III. 47. 5); ante rem pauca dicere (yttra några inledande ord l. med några ord i. –).
      2. b. absolut = börja, öppna, väcka: inducere, inferre (C. de Or. I. § 29), instituere (sermonem, colloquium – samtal, underhandlingar); movere (sermonem, disputationem, quaestionem, rixam – ett samtal, en undersökning, en ransakning, en träta); intendere, instruere (actionem, litem – en rättegång mot ngn); i. underhandling med ngn ad colloquium invitare alqm; i. förbindelser med ngn commercium (societatem) instituere cum alqo, jungere cum alqo.
  1. (Kommentera) Kommentera
 Ordboken drivs helt ideellt. Donera valfri summa med Payson!