Arm, m.:
- 1. menniskas: brachium, ulna
(underarm), lacertus (öfverarm), särskildt
med afseende på hans styrka: kraftiga
(muskulösa) a-r validi (torosi) lacerti; bära
ngn på a-ne, på sina a-r in manibus
gerere, gestare; (i oeg. mening: sinu l. in
oculis gerere l. gestare, Ter.; amplecti
alqm); bära under a-n sub ala portare;
slå, kasta, slingra sina a-r kring ngn, ngns
hals: collo alicujus brachia circumdare
(collo dare brachia circum, Vg.), amicis
(cupidis) brachiis amplecti alqm; bäras
bort på månges a-r per manus auferri;
emottaga ngn i sina a-r, taga ngn under a-ne
amplexu, sinu excipere alqm, ruentem
excipere; kasta sig i ngns a-r in alqm se
rejicere (Ter.); – i bildl. men.: emottaga
ngn med öppna a-r amice, benigne,
libenter, cupide accipere, recipere alqm; taga
ngn under a-ne excipere inclinantem,
labantem, laborantem; subvenire alicui;
sustinere, sublevare alqm; kasta sig i ngns
a-r in sinum alicujus, in fidem alicujus
confugere (C.); supplicem confugere ad
alqm; – rycka, slita ngn ur ngns (barnet ur
modrens) a-r: ex amplexu, e sinu (e
gremio sköte), e manibus alicujus avellere,
divellere, abstrahere; slita sig ur ngns a-r
ex amplexu alicujus se eripere; kröka,
sträcka a-n brachium contrahere, remittere;
lägga a-ne i kors *brachia inter se
complicare l. implicare; bildl. manus intra
sinum continere; otiosum sedere; otiosum
rei spectatorem se praebere.
- 2. arm
af döda ting: af ett kärl ansa; af en länstol
ancon (Cael. Aurel.); (jfr Armstöd); af en
flod, hamnanläggning o. d. brachium, cornu
(portus).
|
|
|
|
Kommentera