Höjd, f.:
- I. utan plur.:
- 1. i eg. uttryck:
- a. abstrakt = höghet: altitudo; celsitudo;
proceritas (arboris); – vara på h-n
(polhöjden, breddgraden) af Smyrna
exadversum, contra Smyrnam esse.
- b. höjden
= rymden ofvanför –, himlen: supera (n.
pl.); sträfva mot h-n supera petere;
sursum ferri, evehi, eniti; in auras se
tollere l. evehi; till himlens h. ad caelum;
från (af) himlens h. summo de vertice caeli;
(divinitus).
- c. det öfversta af ngt:
fastigium, vertex, culmen rei; på bergets h.
in summo monte; stiga upp till bergets h.
ad summum montem eniti.
- 2. i oeg.
uttryck:
- a. = högste grad: h. af oförskämdhet,
dumhet, lycka, ära summa (extrema)
impudentia, stultitia, felicitas, gloria; (nihil
stultius fieri cogitari potest); förderfvet
har stigit till sin h. ad summum venerunt
vitia (Hor., Juv.); nihil ad hanc morum
foeditatem addi potest; nedstörtas från sin
h., från h-n af lycka de culmine felicitatis,
gloriae, de summo dignitatis gradu
dejici; stå på h-n af ära, lycka in summo
gloriae fastigio l. flore esse; gloriā florere;
stå på lifvets, mannaåldrens h. in aetatis
flore esse.
- b. på sin h. = till det högsta:
summum; ad summum.
- II. med plur.:
- 1. eg. = höjdsträckning, ås: clivus; mons;
locus editus.
- 2. oeg.: stiga till ärans h-r
ad summum dignitatis gradum, ad
summos honores evehi; ad summam gloriam
evehi, efflorescere (C. de Or. III. § 11);
samhällets h-r amplissimi civitatis
honores, summi gradus dignitatis; stå på
samhällets h-r in summo fastigio esse (stare),
in amplissimo civitatis gradu collocatum
esse.
|
|
|