Flytande, adj.:
- I. eg.:
- 1. = rinnande:
fluens, manans; profluens; tvätta sig i f.
vatten profluenti, vivo flumine ablui.
- 2. =
som har f. form (i mots. till fast: solidus,
concretus): liquidus, liquefactus, fluidus;
antaga f. form liquescere, liquefieri; f. form
natura liquida.
- 3. = drypande: manans;
stillans.
- 4. = som flyter ofvanpå:
natans, innătans; fluitans (f. alveus, in quo
pueri erant expositi, L. I. 4. 6).
- II. oeg.
om tal l. talegåfva = ledig, lätt (rik): (=
ledig) facilis, profluens, expeditus,
solutus, fusus:
- a. ett f. språk, en f.
framställning, stil: oratio expedita (et perfacile,
proclivi currens); orationis celeritas (Or.
53); genus orationis fusum atque tractum
et cum lenitate quadam aequabili
profluens, C. de Or. II. § 64; genus dicendi
aequabiliter et cum lenitate profluens
(jemnt och stilla flytande); orationis tractus
lenis et aequabilis; orationis genus
solutum et affluens, Or. § 42 (motsatsen är
dura, haerens, astricta oratio); oratio
aequabiliter fluens (särskildt med afseende på
ordens sammanställning – ne asper aut
hiulcus eorum sit concursus – C. de Or. III.
§ 172; mots. är dura, aspera, hiulca
oratio).
- b. f. föredrag l. vältalighet (= rik,
strömmande): flumen verborum
(volubilitasque, C. Or. § 21. 53); copia, ubertas
dicendi, verborum, orationis (hafva en f.
vältalighet summa verborum dicendi
copia excellere, uti, in dicendo copiosum
esse; mots. är exilis, aridus, tenuis).
- c. f. verser: versus molles, facile
currentes, faciles (mots. duri, asperi, horridi).
- d. (om förmåga att tala ett språk): uttrycka
sig på f. latin: latina lingua facile,
commode uti; hålla ett tal på f. latin summa
latini sermonis facilitate et copia verba
facere (ex ejus ore fluebat melle dulcior
latinus sermo; mots. latino sermone
balbutire; vix uti posse latina lingua).
Flytande,
adv. (= ledigt; rikt; obehindradt): tala f.
solute, expedite (ledigt); copiose (rikt);
facile, commode (obehindradt, med makt
öfver språket).
Flytande, n.: fluxio, fluxus; sårs f.
profluvium.
Kommentera
Moderna talare använder också gärna "volubiliter", men frågan är om det ordet inte snarare bör användas om en talares vältalighet, och inte om förmågan att tala språket i sig. Jmf vad Cavallin säger under Flytande adj. II. b. respektive d.