Flygt:

  1. 1. i eg. men.: volatus; fånga, skjuta i f-n capere, figere praetervolantem (hänfördt till objektet), inter volandum, intervolitando (hänfördt till subjektet, L. III. 10. 6); sträcka sin f. mot okända rymder (pennis) tendere, contendere in ignotas terrarum partes (in altos nubium tractus, Hor. Carm. IV. 2. 26. 27).
  2. 2. oeg.:
    1. a. tidens f.: fuga, cursus.
    2. b. f. i tankar, planer, framställning: impetus (dicendi, in oratione; magnus, vehemens, C.); celeritas ingenii = tankens snabba f.; spiritus (acer spiritus – djerf f. – et vis nec verbis nec rebus inest – apud comicos –, Hor.); elatio (animi, orationis); cursus (verborum incitatior, orationis, C. de Or. II. § 39); hans ord togo en hög, djerf f. (alte) evolavit oratio (ibdm I. § 161), incitatior ferebatur oratio (Or. 39); talaren tog en hög f. se erexit (ibdm II. § 54), altius assurgebat, insurgebat (Qu.); hans planer togo en hög f. alte spectabat, magnos spiritus sumpsit; hans själ, fantasi tog en hög f. altius se extulit animus (C.).
  1. (Kommentera) Kommentera
 Ordboken drivs helt ideellt. Donera valfri summa med Payson!