Förfall:
- 1. = förderf, förfallet tillstånd:
- a. byggnaders, anläggningars o. dyl.: ruina;
labes; råka i f. dilabi; ruere; solvi;
corrumpi (vetustate et incuria); perire (Pt.
Most. v. 157 L.; jfr den der och v. 95 ff.
utförda jemförelsen mellan ett förfallet hus
och en förfallen person).
- b. förhållandens
och personers (sedligt, ekonomiskt, politiskt,
literärt f.): ruina (fortunarum, ekon. f.),
naufragium (rei familiaris, imperii); tabes
quaedam; senium, veternus; sedligt f.
vitia; corrupti, depravati, dissoluti mores;
det djupaste f. extrema, ultima calamitas;
summa morum corruptio l. corruptela;
perditi mores; konsternas, literaturens f.
senium quoddam artium; orsaken till
konsternas f. causa corruptarum artium (jfr
dial. de causis corruptae eloquentiae, T.);
råka i f. labi (disciplina; mores); prolabi;
naufragium facere (om ekonomisk ruin);
labefactari (reip. disciplina); perverti
(mores); (aegrotant boni mores, morbus eos
invasit, Pt. Trin.); corrumpi, depravari;
quasi senescere (civitas, Graecia, opes
Graeciae); jacēre; hans affärer äro på f. res
ejus familiaris fracta, infracta est; ejus
fortunae exhaustae sunt; et res eum et
fides deficit; allt är på f. omnia soluta,
dissoluta, deteriora sunt; mannen är på f.
ad vitia pessumdatus est, vitiis se totum
dedit, tradidit; perditus est (vitiis,
inertiā); resa sig ur sitt f. (om stater o. d.)
restitui, recreari; om personer: ad bonam
frugem redire; mores emendare.
- 2.
hinder att infinna sig l. att fullgöra en pligt:
impedimentum; necessitas l. causa
necessaria (qua quis impeditur, quo minus
diem aut negotium obeat); få, hafva f.
(laga f.) necessitate l. causa justa,
legitima impediri –; excusationem habere;
sjukdom är laga f. morbus (justam)
excusationem habet; gitta att anföra laga f. jfr
C. de Legg. III. § 11: senatori, qui nec
aderit, aut causa aut culpa aderit (stånde
ansvar, med mindre han gitter –); anmäla f.
causam afferre, excusatione uti, cur non
veniat l. venerit; anmäla sjukdoms f.
morbum excusare, cur non venerit.
|
|
|
|
Kommentera