Vän, m.:
- 1. personlig vän: amicus;
familiaris (förtrogen); homo studiosus
alicujus, alicujus fautor (ngns gynnare); god v.
amicissimus alicui (= som står i ett nära
vänskapsförhållande till ngn, nära förtrogen),
jucundus amicus (kär vän), probus, fidus,
bonus a. (= redlig, trogen vän); en sann
vän verus a.; ngns närmaste vän alicujus
familiarissimus; homo conjunctissimus
(cum alqo); v-r emellan är allt gemensamt
amicorum omnia communia sunt (C.);
blifva vän med ngn in alicujus amicitiam
venire; amicitiam jungere cum alqo; blifva
v-r igen in gratiam redire cum alqo;
lefva som vän med ngn familiariter uti alqo;
conjuncte, -issime, familiariter vivere cum
alqo; såsom vän ut amicum decet, ut
amicum (facere) par est; skiljas åt som v-r
amice, sine offensione discedere.
- 2. vän
af ngn l. ngt: amicus (p. tr. gr.) alicui,
alicujus, alicujus rei; amans, studiosus,
cupidus alicujus rei; admirator alicujus;
sanningens vän veritatis amicus, amans,
diligens; vän af tvister, gräl contentionis,
rixae cupidus; svinet är vän af smuts
amica luto sus (Hor.); vän af vin vini
cupidus; vän af grekisk literatur graecarum
literarum (cupidus), studiosus; vara vän
af poesi carminibus delectari, gaudere;
carminum studio duci, teneri; vän af
Caesar, Lysias Caesaris, Lysiae admirator,
studiosus, laudator, amator (Lysias habet
certos sui laudatores, quos ipsa
gracilitas delectat, C. Brut. 65; ibdm 66
amator); vän af Caesars politik Caesaris in
republica admirator, amicus.
|
|
|
|
Kommentera