Himmel:
- I. eg.: caelum; poet. polus l. pl.
poli; aether; klar h. caelum serenum,
sudum; den blå h-n c. caeruleum (caerula
caeli templa); mulen h. c. nubilum,
nubibus obductum, turbidum; under bar h.
sub divo l. dio; lyfta sina ögon, sina
händer mot h-n oculos, manus ad sidera, ad
caelum tollere; – h-n hvälfver sig öfver
jorden caelum imminet orbi terrarum.
- II. i bildl. uttryck för ära, lycka o. d.: höja
till h-n (med loford) ad caelum (laudibus)
ferre, efferre.
- III. himlen = Guds
(gudarnes) boning, en högre verld: caelum (C.
Tusc. I. § 27: vita in claris viris dux in
caelum solet esse; ibdm 28: totum prope
caelum nonne humano genere completum
est?; jfr ibdm 42); sedes deorum (loci
caelestes, C. Tusc. I. § 47; jfr äfven:
abiit ad deos – blef upptagen till h-n –,
ibdm 32; ad deos recipi); (poet.) Olympus
(genus qui ducis Olympo, Vg.); h-ns
invånare caelestes; h-ns gudar superi dii
(C. de Am. § 12; mots. inferi); superi; h.
på jorden vita in terris caelesti vitae
similis (Tusc. I. § 75).
- IV. metonymiskt
är h. stundom = Gud: Deus; dii; himmel!
elände! dii boni! vestram fidem!; i h-ns
namn per deos (te oro); om det behagar
h-n – si diis placuerit l. ita visum erit.
- V. = takhimmel, tronhimmel, sänghimmel:
tabernaculum; laquear.
|
|
|
|
Kommentera