Hacka, v.:

  1. I. eg.:
    1. 1. hacka, h. sönder, i tu: concidere; minutatim (minutim, in parva frusta, in parvas particulas) caedere, secare.
    2. 2. h. i ngt: carpere, vellere alqd.
    3. 3. h. på ngt (picka, knacka): (rostro) percutere, ferire alqd.
    4. 4. h. upp (jorden l. ogräs derur): sarrire, sarculare, pastinare, repastinare; rostro extrahere.
    5. 5. h. ut (t. ex. ögonen på ngn): oculos (rostro) effodere, evellere.
  2. II. oeg.:
    1. a. ordspråk: det är hvarken h-dt eller malet (om muntlig framställning): rude et inconditum (impolitum, incompositum) est; ita confusa est oratio, ita perturbata, nihil ut sit primum, nihil ut secundum, C. de Or. III. § 50.
    2. b. h. tänder: crepitare dentibus.
    3. c. h. i talet: haesitare, titubare; h-nde uttal haesitans pronuntiatio.
    4. d. = hosta: singultim tussire.
    5. e. h. på ett instrument: inscite pulsare.
    6. f. h. på ngn = småaktigt, ideligen klandra: carpere, vellere, vellicare, rodere alqm.
  1. (Kommentera) Kommentera
 Ordboken drivs helt ideellt. Donera valfri summa med Payson!