Grundlig:
- 1. om saker:
- a. i allm. = som
går till grunden, sträcker sig till det
väsentliga och hela i en sak, redbar, fullständig:
probus, bonus (somnus); summus, magnus
(mutatio, emendatio – en g. förändring l.
förbättring); g-t hat penitus insitum,
inveteratum odium; fatta ett g-t hat odium
penitus imbibere; odio imbutum esse.
- b. = sorgfällig, allvarlig, redbar, i motsats
till löslig, ytlig, flärdfull: diligens,
accuratus (t. ex. cognitio, investigatio kunskap,
forskning); severus (sträng – objurgatio –
en g. tillrättavisning); gravis (allvarlig);
subtilis (skarpsinnigt genomtänkt;
vetenskaplig – doctrina g. lärdom); perfectus (=
fulländad – eruditio bildning); reconditus (djup,
djupgående – scientia); interior grundligare
(t. ex. literae – beläsenhet af det g-are
slaget, C.); exquisitus (utsökt, t. ex. judicium).
- 2. om personer: g. i sina kunskaper
subtili doctrina ornatus, praeditus; g. filosof
gravis, subtilis philosophus; g. fornforskare
antiquitatis investigator diligentissimus.
Kommentera