Anfall:
- 1. af person: i allm.: impetus; –
incursus, impressio hostis; petitio
(gladiators utfall, stöt); i första a-t primo
impetu, primo incursu; signal till a. signum
committendi proelii; göra anfall på ngn
impetum facere in alqm; vim inferre
alicui; incurrere in alqm; aggredi, adoriri
alqm; a. på ngn vis illata alicui; impetus
factus in alqm.
- 2. af sjukdom, begär,
nyck o. d.: impetus morbi, accessus febris;
i ett a. af vansinne, vrede, ånger insania
motus, ira incensus, poenitentia
adductus; i ett a. af välgörenhet impetu quodam
repentino benignitatis tanquam vento
incitatus (C. de Off. I. § 49).