Förskjuta:

  1. 1. = stöta ifrån sig:
    1. a. i allm.: rejicere (flava excutitur Chloe rejectaeque patet janua Lydiae, Hor.); a se (domo sua) amovere; a se relegare (filium); exturbare, ejicere, expellere (domo, aedibus).
    2. b. förskjuta en hustru: uxorem repudiare; uxori nuntium remittere; repudium remittere, renuntiare alicui.
  2. 2. = försträcka, gifva i förskott: ante tempus, ante diem solvere alqd alicui; repraesentare, suppeditare alicui alqd; mutuum dare, commodare alqd alicui.
  1. (Kommentera) Kommentera
 Ordboken drivs helt ideellt. Donera valfri summa med Payson!